Ångest

Jag lider av ångest nu ser ingen glädje i att lämna mina två älskade barn 30h i veckan på dagis. Jag vill vara hemma med dem så dem å få rå om dem tills de cyklar iväg själv (som teddan gör) till skolan. Tiden går fort teddan börjat skola(!!!!) å Charlie ska bli dagisbarn.
Nu är han inte minst i kusin skaran heller en underbar liten prins har anlänt till oss 20:14 i söndags kväll kom lilla Elliot :D Jag är så spänd å träffa han så jag kokar :) det gör att min ångest försvinner en aning!
Jag kommer nog in i vardagslunket snart, men det känns bra knäppt att helt plötsligt ha 100 pers omkring sig varje dag jämfört med några vänner lr ett 10-tal på öppna förskolan. Helt plötsligt så måste jag göra något för mig å dra in pengar åt familjen och inte bara vara där för mina barn å städa typ :P
Sjuk konstig känsla trodde jag längtade efter det här men har just nu bara ångest...
Det jag däremot som sagt längtar efter är att få träffa detta underbara lilla knyte som är Isak upp i dagen :)