Gränslös kärlek.
Jag kan nog inte beskriva i ord hur mycket jag älskar mina barn.
De gör mig hel och hjärtat räcker inte till ibland för hur mycket kärlek jag känner för dem.
Jag vill ge dem allt de önskar och en trygg och stabil uppväxt och ska göra allt för att lyckas.
Det är verkligen skit jobbigt att vara mamma till en (snart) 2åring och en (snart) 9 månaders bebis man måste ha ögon i nacken just nu Charlie klättrar överallt och vill helst att man ska hålla i hans händer så han kan gå själv.
Jack är ju också överallt och vill dessutom att man ska leka med honom hela tiden och är envis till tusen om han inte får som han vill.
Allt är bara upp och ner ibland och vad man än gör så blir det ändå bara gnäll och grin man får tillbaks av dem
men ibaldn är det väldigt lätt att fokusera på alla dåliga stunder och glömma bort de underbara.
För det mesta är de faksikt glada och nöjda och väldigt lättroade om Jack tröttnar på att öeka med bilar kan man sätta på en film och han blir glad igen eller så går vi ut och går eller leker och allt tjaffs är som bortglömt.
Charlie är i en uppmärksamhetsfas och klätterfas och vill vara upp i en hela tiden om han inte får vara med och leka så blir han as arg och skriker och grinar.
De har humör och envishet mina killar så det räcker och blir över men som sagt de är glada för det mesta och ger mig/oss grösnlös mycket kärlek ni är mitt allt Jack och Charlie :)
