jojoersson

Jack va väl inte direkt "planerad" men han var välkommen och vi blev självklart glada och fick lite pirr i magen när grav testet visade positivt.

Men jag hatade att vara gravid och fick en depretion som heter duga, fattade faktiskt inte ett jäkla dugg vad man egentligen utsätter sin kropp för när man lika gjärna kan adoptera och förmodligen känna samma lycka över det barnet som med ett eget?!

Samma jäkla fråga ställde jag mig idag för nu har jag tröttnat på denna mage och jag vill bara att allt ska ta slut så jag kan fokusera på att bli normal i kroppen och kunna ta sig ett (eller kanske en hel flaska ;P) glas vin eller en öl efter amningen (om nu den funkar denna gång).

Med adoption kan det väl oftast inte bli så mycket strul heller man bestämmer sig för att nu vill jag ha ett barn får en prövning om man är lämpliga föräldrar väljer ett barn som bor i t.ex. Kina där det finns barn som är utsatta för allt möjligt och kanske till slut hamnar som tiggar unge på gatan vid 3:års ålder för de inte har plats för det på barnhemmet. Det är hemskt många barn där ute som behöver föräldrar som älskar dem och behöver ett hem och här står man och gör egna när man lika järna kan adoptera ett bedårande barn och slippa vara gravid.

Jag förstår att det inte är så BARA med adoption heller och tror det är en lång och självklart väldigt dyr process och att jag som ska vara "lyckligt lottad" för att kunna bli gravid ens tänker tanken på adoption är för det trotts att jag har ett eget barn och ska snart få nr2.

Ja vi får väl inte ens adoptera om vi skulle välja att utöka familjen utan en graviditet vilket jag tycker är märkligt, om man bestämmer sig för att vilja adoptera av många anledningar även fast man kan få egna barn så verkar det falla på just det att man måste försöka bli gravid först även fast det finns 1000-tals ungar i världen som behöver en mamma och pappa.

Jag är helt övertygad om att jag kan äska ett barn lika mycket som är från Kina som med Jack, man får självklart ett visst band till sitt eget och kan jämföra genetiskt med temprament och sjukdomar och sådant men kärleken skulle vara den samma plus det bästa av allt man slipper vara gravid!!

Jag mår mycket bättre med den här bebisen för jag vet vad som väntar det kommer ett barn.

Men det är ändå 9månaders väntan och ja den enda fördelen är att man kan äta precis hur mycket godsaker som helst (enligt mig) utan att bry sig. Det som kanske börja lite smått gå upp för mig är att jag ska ha en bebis som förmodligen börjar gå då samtidigt som en nykläckt som kanske får kolik eller som kanske är jätte hungrig hela tiden.

Tankarna rullar runt i huvudet hur jag ska klara av detta och att det förmodligen dessutom kommer bli en riktig förlossning med värkar och alla dessa tankar och känslor som man går å bär på gör inte saken bättre med alla hormoner som sväller upp nu när jag är gravid heller :/

Jag beter som en häxa och går runt å skäller gapar, grinar och gormar om jag inte får som vill jag känner inte igen mig själv och vill bara få allt överstökat så vi kan börja våra liv som fyra i familjen och njuta av all kärlek som 2 barn kan ge oss!!

Kom ut NU och inte om 7 veckor!!